Reportage
Nedanför kan ni se två reportage om Yourstone Keramik.
I det första berättar jag, Bengt Yourstone, lite om firman och visar hur vårt hantverk går till.
I det andra, lite kortare reportaget, kan man se Tomtebo komma ”flygande” i luften och landa på Lilla Torg i Halmstad och även följa med in i värmen och se Tomtebo från insidan.
Om oss
Yourstone Keramik startades 1942 i Huddinge av mina föräldrar Irma och Henry Yourstone och min mor blev snart en välkänd keramisk formgivare. Jag tog över firman 1985 och i samband med det beslöt vi att upphöra med drejad keramik och inrikta oss på handgjorda figurer i keramik. Vår keramiska stil har Irma Yourstone skapat. Den kännetecknas av enkelhet och renhet i formen och en känsla för stil och tradition.
Sommaren 2007 blev jag folkpensionär men slutade inte med firman för det. Dock innebar det vissa förändringar så som att sortimentet minskades och att affären på Bankgatan sades upp. Försäljning äger istället rum på vintern i den lilla knuttimrade stugan “Tomtebo” på Lilla Torg i Halmstad. För mer info och öppettider gå till Kontakt.
Att samla på tomtefamiljen har blivit mycket omtyckt av våra kunder. Jag brukar säga att familjen Yourstone är tredje generationen av hantverkare som tillverkar och säljer till fjärde generationen av kunder
Verkstaden
Vårt hantverk utförs idag på i stort sett samma vis som det har gjorts i ett par tusen år och är därmed en levande del av vårt kulturarv.
1. Utifrån en modell av lera tillverkas med försiktig hand en moderform. Av denna görs en arbetsform (se bilden!) i vilken figuren handtrycks.
2. Figuren retuscheras och dekoreras.
3. Efter torkning och bränning vidtar målningsarbetet. Ulla Yourstone har skapat ett enhetligt färgschema för temperafärg med ett 90-tal olika nyanser och med ledning av detta målas sedan figurerna.
Irma Yourstone
När Zvision från Halmstad skulle filma själva hantverket i Yourstone Keramik 2015 gjordes det i intervjuform. En av intervjuarens första frågor var: ”Vilket är ert största skryt med Yourstone Keramik?”. Oj, tänkte jag, vilken fråga! Men så kom jag på det. Det var så klart när en för oss okänd kund ringde 1982 eller 1983 och berättade att hon hade sett våra tomtar i ett reportage från det årliga och kungliga pepparkaksbaket på Drottningholms slott. Tomtarna stod på en hylla i bakgrunden med prins och prinsessor bakandes lussekatter i förgrunden.
Jag fick ju kolla upp det hela och se efter att det verkligen var våra tomtar. Och, javisst, det var våra kära tomtar med design Irma Yourstone. Då blev min mor glad.
Fast jag minns det år som Irma Yourstone var ännu gladare, nej, lycklig, nej, lyckligast i hela världen! Det var när hennes livsdröm förverkligades, nämligen invigningen av affären och verkstaden Lerlaxen i Halmstad år 1963. ”Alla” i societeten var där från Borgmästaren med fru, kulturfolk och ledande industrichef.
Men var började Irma Yourstones yrkeskarriär? Jo, den började som Irma Claesson på Rörstrands keramikfabrik i Lidköping. Där arbetade redan storasyster Ilse Claesson som formgivare, så jag gissar att det inte var alltför svårt för Irma att få jobb där med en sådan storasyster. Där fick hon lära sig att måla Rörstrands keramikalster och blev snart en av de snabbaste målerskorna och var den som ledningen visade upp vid studiebesök. Där arbetade Irma från 1931 till 1939. Då var hon 28 år och hade redan träffat min charmör till pappa Henry Yourstone, som vid den tiden var urmakare och arbetade i pappa Oscars affär på Nybrogatan i Stockholm.
När min pappa Henry friade svarade hon enligt egen utsago: ”Ja, om du kan försörja mig!”. När det kom till kritan kunde han inte det. Så dåligt hon kände sig själv, hon den kreativa och driftiga människan. Irma som hemmafru! Irma insåg efter några år att hon var tvungen att göra något för att familjen skulle överleva ekonomiskt. ”Vi hade knappt mat för dagen och så ville jag inte ha det”.
Hon lärde känna en keramiker i Huddinge som blev som en mentor och fick billigt överta en hel del hans överblivna skröjbrända fat, som hon glaserade och målade. Och sålde. Och sålde. Det blev mer och mer att göra och till slut ställdes min far inför ett val: Att fortsätta med urmakeriet som gav en liten men ganska säker inkomst, eller slå om helt och bli keramiker han också med en kanske osäker framtida inkomst. Henry valde som tur var det senare.
Han glaserade och brände ugnar och Irma formgav och målade. Hon kunde dreja lite men det gick alldeles för långsamt så en drejare anställdes. Och målerskor. Åren gick och Irma experimenterade för att hitta sin egen stil. Det blev en del olika stilar.
Efter kriget gick allting att sälja hette det och det stämde även för vår keramik, men lönsamheten var skral eftersom de sålde till en grossist. Alltså inte ens till en vanlig porslinsaffär. Det var då Irma börja drömma om en egen affär med keramikverkstan i bakgrunden så kunderna skulle kunna gå in och se på tillverkningen. Men det tog många år för henne att övertala min far att flytta söderut till värmen och västkusten. Det var ju där hon kände sig hemma, född och uppvuxen på Hisingen i Göteborg som hon var. Hon ville helst flytta till en mellanstor stad. Efter lite spaning i sydvästra Sverige föll hon till sist för Halmstad, residensstaden i Halland. 1959 gick flytten. Då var jag 17 år och hade tröttnat på Huddinge och började gymnasiet på Örjansskolan till hösten. För mig blev det som ett äventyr.
Sedan gick utvecklingen för Yourstone Keramik med raketfart. Alla relevanta omständigheter stämde: Den legendariska högkonjunkturen, ingen moms, arbetsgivaravgifter på några få procent och inga motsvarande konkurrenter i Halmstad. Dessutom fick vi hyra en verkstadslokal på Kasten Rönnowsgatan 1 av kommunen billigt. Bostad fick vi tag på i form av en stor funkisvilla på Skånegatan 2.
Efter att ha experimenterat i flera år i Huddinge med olika formspråk för den drejade keramiken, fann hon till sist sin egen stil i det grova och rustika med brunt och blått i matt glasyr. Irma gjorde även reliefer både i terrakotta och glasyr. Blomsterflickorna av terrakotta i 5 olika storlekar kunde man efter några år se i många fönster runtom i staden.
Säljare kontaktades som åkte runt i Sverige och presenterade vår keramik för detaljister i många städer. Både Irma och Henry arbetade från morgon till kväll. Som mest hade vi tre drejare och ett tiotal keramikarbetare anställda. Ja, nog hade min mor Irma Yourstone uppnått sina drömmars mål 1963 i och med invigningen av korsvirkeshuset Lerlaxen. Och det med råge.
Namnet Yourstone
Ibland frågar folk mig om efternamnet Yourstone: ”Är det taget?” Jag brukar svara att i en viss mening är väl alla släktnamn tagna. Skillnaden mellan ett ”nytaget” och ett ”gammaltaget” namn är vanligtvis bara skillnaden i ålder på det. När togs det och varför togs just det namnet?
Beträffande Yourstone (Yorston, Jorston, Yorstone, Yourston) är det en typisk s.k. Grimston Hybrid, dvs en blandning mellan fornnorskt och anglosaxiskt. I det här fallet norra Skottland med Orkney. ”Grim” är ett fornnorskt förnamn och ”ton” är den vanliga anglosaxiska efterleden till många ortnam i den engelsktalande världen med betydelsen stad eller tun som i Eskilstuna där det betyder öppen plats mellan gårdshusen.
(Man bör i det här sammanhanget veta att de norska vikingarna behärskade eller ägde Orkney i ca 500 år men ”slarvade” bort det till en skotsk jarl för att en norsk jarl inte kunde betala hemgiften för sin dotter och hade satt Orkney i pant.)
Förleden ”Yor” kan förklaras på två sätt: antingen som Jorekr som är ett fornnorskt förnamn med betydelsen vildsvin eller hövding. Den andra tolkningen är Joar som betyder hästkrigare efter fn Jo=häst och -ar som har krigisk betydelse, jämför engelskans war. (S:et mellan förled och efterled kan tolkas som en genitivändelse.) De lärde namnforskarna tvistar om vilken tolkning som är den rimligaste. I det första fallet skulle namnet bokstavligen kunna betyda Hövdingagården och i det andra Hästkrigaregården. Men det är nog inte riktigt så det ska uppfattas. Den mer rimliga betydelsen blir istället Jorekrs tun eller Joars tun, dvs de personernas gårdar. Bara för att någon i Skandinavien heter Björn tror ju inte folk att han är en björn.
Namnet är enligt ortnamnsforskaren Ian Frazer från Edinburgh University mycket gammalt, sannolikt från slutet av vikingatiden, dvs 1000-talet. Det förekommer mest i norra Skottland och då särskilt på Orkneyöarna. 1996 ringde jag en på måfå utvald person Yorston på Orkney. Vi hade en trevlig pratstund och han berättade att det fanns några fler människor med samma namn men att det ändå är ganska ovanligt där. Då är ni väl släkt allihop trodde jag. ”I know some Yorstons but we are not blood related at all”, svarade han.
Förklaringen är sannolikt att det är ett gammalt klannamn. Man kan vara blodssläkt men behöver inte vara det. Det viktiga var att man av säkerhetsskäl ville tillhöra en viss grupp människor (klan) och att man betygade klanledaren sin absoluta lojalitet.
Den nuvarande stavningen ”Yourstone” får en del att tro att det betyder Din Sten men som jag hoppas att det har framgått av min text är det inte alls så. Den absolut vanligaste stavningen på Orkney är Yorston och faktiskt också i de svenska kyrkböckerna fram till att min farfars far Nils Wilhelm ändrade stavningen. Varför vet jag inte men det var inte ovanligt på den tiden att ”förfina” namnet. Fåfäng har ju människan alltid varit.
Men nog är det spännande att ha ett efternamn som är ca 1000 år gammalt!
Släkten Yourstone
Den 19 oktober 1766 gifte sig ”James Jorston” med ”jungfrun Anna Maria Wännersten” i Torslanda församling strax utanför Göteborg.
Denne James är den tidigaste J(Y)orston(e) jag har funnit i de svenska kyrkoböckerna. Han är anfader till alla Yourstone i Sverige och alla I USA med samma stavning. Han borde ha kommit några år före 1766 gissar jag. Även en charmig skotte behöver ju lite tid att hitta en svensk hustru.
Den muntliga traditionen i min linje Yourstone säger att James utvandrade från Skottland och då närmare bestämt Orkneyöarna (i Skottland bara Orkney).
Han arbetade åt den skotske köpmannen Tomas Erskine på Brattebärgs sillsalteri på den lilla ön Porsholmen precis utanför Torslanda. James står skriven i arkiven som kypare (då tunnbindare) och salteribokhållare. Varför skötte då inte den svenska fiskarebefolkningen sillsalterier och trankokerier själva? Jo, därför att sillen gick till i sådana oerhörda mängder att den bohusländska befolkningen inte klarade det själva. Många holländare kom också till den svenska Kattegattkusten i samma syfte. Bohuslän var den tidens Klondike men det var sillen som var guldet.
James fick sex barn men bara en förde släktnamnet vidare och det var Johan Jorston. Han föddes den 7/11 1773 i Göteborg och även han står skriven som kypare, salteribokhållare och t.o.m salteriinspektor. Den 6/11 1796 gifte han sig med Marjorie Ritchie, dotter till John Ritchie med fru Ingeborg Grönberg. John var landsman till James får man förmoda. Ritchie är ju även det ett skotskt efternamn. James dör år 1800 ”63 år gammal”. Han föddes alltså omkring 1737 i Orkney får man förmoda. Jag har tyvärr inte hittat någon källuppgift om detta när jag släktforskade på landsarkivet i Edinburgh.
Johan och Marjorie fick tillsammans tre barn som alla dog innan de hade blivit två år. Omkring år 1800 började tillgången på sill att sina och därigenom även de arbetsuppgifter som hade med sillen att göra. 1801 bestämde de sig för att flytta ifrån Göteborg. Kosan gick till Örebrotrakten, närmare bestämt Garphyttan, i Närke. Även svärmor och mor Ingeborg fick följa med på den långa och mödosamma resan. Inga snabbtåg på den tiden inte. Johan fick arbete som tunnbindare på Garphyttans Alunbruk och senare på Latorps Alunverk. Det behövdes många tunnor på den tiden.
Den 30/1 1809 fick Johan och Marjorie sitt första barn som blev en gosse och som döptes till Jacob (smeknamn James). I en epidemi av rödsot som härjade på hösten 1811 i hela Närke dör hustru Marjorie, sonen Jacob och även Johans svärmor Ingeborg. (Rödsot var den gamla beteckningen för dysenteri som orsakas av skämd mat och dåligt vatten. Idag botas den lätt med antibiotika men på den tiden var dödligheten stor i den sjukdomen.)
Efter sex år gifter Johan om sig i november 1817 med pigan Christina Hindricksdotter och med henne får han sex barn varav bara (återigen) ett för släktnamnet vidare. Hindric Adolph Yorston blev hans namn. 1843 dör Johan i Latorp, Tysslinge församling på Höckerkulla ägor. Han står då som torpare i dödboken och var blind och sängliggande. Två pigor hade han också. Personliga assistenter skulle de väl ha kallats idag.
Hindric föddes 1818 i Tysslinge församling. Han började arbeta som statardräng på Wärbergs ägor. Han fortsätter att arbeta som statardräng på Latorps ägor, även det i Tysslinge. Han är då gift med Beata Nilsdotter och de fick tillsammans sju barn: Maria Charlotta f. 1839, Johan Axel f. 1841, Christina Sophia f.1843, Nils Wilhelm f. 1847 (min farfars far), Carl Gustaf f. 1849, Johanna Beata f. 1854 och Per Emil f. 1858.
Hindric avancerar så småningom till rättare (förman på ett större jordbruk) 1851 på Latorps ägor, 33 år gammal. 1874 flyttar han och Beata till byn Mohn i Latorp och där är hans titel i husförhörslängden ”1/16 Egbr” vilket betydde att han då skaffat ett torp på 1/16 dels mantal. Inte så stort men hans eget. Den titeln smällde kanske lite högre än rättare. Det var den stora drömmen för många på landsbygden vid den tiden att skaffa ett eget torp. Och det är det väl fortfarande. 1886 tar sig Hindric och Beata an en fosterson, Carl Axel f, 1870 och inflyttad från Bromma 1884. Fostersonen bodde hos dem från 1884 men fosterskapet blev väl inte formaliserat förrän -86. Inte dåligt att ta sig an en fosterson från Bromma när man är 68 år gammal! Inget ont om Bromma för det…
Den 11/2 1886 dör Beata och Hindric blir änkling. Knappt en månad senare gifter han om sig med änkan och ägarinnan till 1/32- dels mantal Johanna Rebecka Larsdotter. Snabba ryck kan vi tycka men det var inte ovanligt vid den tiden. Han behövde någon som lagade mat och hon någon som högg ved. Praktiskt och osentimentalt.
1904 slutligen dör Hindrick i Hidinge annex församling. Orsak: ”Ålderdom” har prästen lakoniskt skrivit. Ja, han hade ju ändå blivit 86 år gammal och han förblev Närke troget i hela sitt liv.
Efter Hindricks död grenar den Yourstonska släkten ut sig i Sverige och USA men det är en annan historia som andra i släkten får skriva. Men fram t.o.m. Hindrick har vi alla Yourstones honom som gemensam anfader med början av James och Johan förstås.
Halmstad, mars 2018
Bengt Yourstone
[email protected]